På andra sidan ingenjörsutbildningen är möjligheterna oändliga

Jag heter Rezan och när jag skulle söka till gymnasiet hade jag ingen aning om att jag skulle jobba som ingenjör, men nu, efter fem år på Linköpings universitet är det precis det jag gör. Jag började på Sigma Industry East North i januari 2019 och sedan dess har jag jobbat med ett Life science-uppdrag för Thermo Fisher här i Uppsala. Min roll här är verifieringsledare och jag ansvarar för att vi testar, dokumenterar och ser till att det vi vill åstadkomma fungerar i praktiken.

Det var ingen spikrak väg fram till mitt nuvarande ingenjörsjobb, som jag verkligen älskar. Jag kommer inte från en familj med akademisk bakgrund, vilket är ett vanligt hinder för högre studier, oavsett om man är tjej eller kille. Min bild var att man måste vara extremt bra på matte och teknik för att bli ingenjör, och att det är ett väldigt smalt yrkesområde. Inget kunde vara längre från verkligheten. Är du utbildad ingenjör så har du hur många möjligheter som helst.

När jag gick i gymnasiet vände jag mig till vår studievägledare och sa att jag funderat på om ingenjör kunde vara något för mig, eftersom jag tyckte om kemi och biologi och skulle vilja jobba inom medicin med viss teknikinriktning. Hon förklarade då för mig att någon sådan utbildning inte finns om jag vill bli ingenjör, då är det matte och fysik som gäller. Där och då blev jag avskräckt, men hittade sedan på egen hand till min utbildning. Om inte studievägledare har koll på ingenjörsrollen, hur kan då blivande studenter förväntas ha det? Skolan måste lägga resurser på att öka förståelsen för ingenjörsyrket, för jag hade ärligt talat ingen aning om vad en ingenjör gjorde innan jag själv satte mig in i det. Vi ingenjörer måste också bli bättre på att berätta vad vi gör. Här tror jag att vi och skolorna skulle kunna samarbeta, det finns garanterat massor av bolag och ingenjörer som skulle vilja komma ut och föreläsa för elever om branschen.

Nyckeln till att få fler kvinnor till tekniska utbildningar tror jag är att börja prata med dem i en tidigare ålder, och då uppmuntra deras teknikintresse. Vi måste synliggöra den sanna bilden om vad ingenjörsrollen innebär och krossa myterna och schablonbilden. Det spelar ingen roll vem du är eller var du kommer ifrån. Alla kan bli ingenjörer, och det finns plats för så många fler kvinnor i vår mansdominerade bransch.

Något som sporrat och inspirerat mig mycket är när jag har stött på kvinnor i ledande roller. Det peppar mig och säkert många andra, att ha någon som man faktiskt kan relatera till som förebild.

Jag har alltid varit nyfiken på och intresserad av vetenskap och valde därför naturvetenskap på gymnasiet. Efter studenten blev det, trots min studievägledares invändningar, en Kandidat i kemisk biologi och en Master i Experimentell Biomedicin. Det var stundtals tufft under utbildningen, men långt ifrån så svårt som en del vill få det till. Vi måste få fler att våga satsa på en gymnasieutbildning som ger behörighet för en högre teknisk utbildning. Visst, det krävs en del jobb, men jag tror att om viljan finns där så kan alla klara av det.

Och är det något jag vill förmedla till alla er som ibland dippar under terminen, som tycker det är tufft och kanske tråkigt. Som börjar vackla och tänka ”är det verkligen det här jag vill jobba med?”, tänk då på att verkligheten är så mycket mer än det du lär dig på universitetet. I skolan får du kunskap inom ett specifikt ämne, men den kunskapen kommer du sedan ha nytta av inom så många branscher och företag. Jag skulle vilja säga att möjligheterna är oändliga, när du väl är klar med din examen. Chansen är stor att du faktiskt får jobba med något som gör verklig skillnad för världen runt om oss.

Och alla ni som får höra om hur jobbigt det är att vara tjej på en teknisk utbildning där du ofta är ganska ensam – prata med någon som läser på en teknisk högskola eller universitet. Jag lovar att de har en betydligt mer positiv bild av verkligheten än den där stereotypen som är så svår att få hål på.

Det är fortfarande färre kvinnor inom teknik- och konsultbranschen, och så länge antalet gymnasietjejer med behörighet till tekniska högskolor och universitet inte ökar är det svårt för företagen att skapa en förändring. Det finns dock massor att göra redan nu. Nu jobbar jag för en modig arbetsgivare som främjar interaktion i dessa frågor, som involverar alla i att utmana gamla tankar och fördomar. Det har resulterat i att våra siffror gällande antalet kvinnor är jämna rakt över. 37 % av våra anställda är kvinnor och 38 % av våra ledande positioner innehas av kvinnor. Det är ganska bra, men det kan bli bättre. Under tiden fortsätter vi på SIEN att jobba för att bli branschens mest jämlika bolag. Som medarbetare gör det mig både stolt och glad.