Oändligt utrymme för din kreativitet

När det blev dags att välja gymnasium hade jag ingen aning om vad jag skulle göra när jag blev stor. Skolan var inte svår, jag kunde uttrycka mig och matematiken fick mig heller inte att gnissla tänder om nätterna, men kanske var jag lite lat och kanske hade jag för dåligt självförtroende, på tonåringens vis, för att tro att jag skulle kunna göra något av skolan. Till saken hör att jag var hopplöst skoltrött. Dessutom trodde jag av någon anledning att min oförmåga att skruva upp en bokhylla under tekniklektionerna uteslöt en teknisk utbildning. Jag gillade människor och valde gymnasielinje efter det.

Efter studenten kom jag in på socialhögskolan men tackade nej och tur var nog det. I stället åkte jag ut i världen, jobbade utomlands och reste. Kanske hoppades jag att någon sorts insikt skulle ramla ner och tala om för mig vad jag skulle göra med mig själv. Inget sådant inträffade och vid 24 års ålder började jag bli desperat. Efter att ha kompletterat med komvux började jag läsa ekonomiprogrammet i Lund, med tanken att det kan väl inte vara fel. På universitetet gick jag också ett antal kurser i Informatik där jag fick lära mig programmera. Att bygga program gav mig samma känsla av tillfredsställelse som när jag räknade matematik och polletten föll ner kring ett nytt räkneproblem.

Efter avslutade universitetsstudier blev jag anställd som kombinerad systemutvecklare/programmerare i ett mindre dataföretag i Lund som bygger affärssystem. Affärssystem är de program som används av företag för att styra och hålla ordning på sig. För våra användare handlar det om allt från att lägga ut artiklar på en hemsida för försäljning, hålla koll på sina lagernivåer, att driva projekt och sköta bokföringen. Eftersom vårt affärssystem används av bland annat ekonomer blev jag anställd tack vare min kombinerade utbildning inom systemutveckling och ekonomi. På min arbetsplats får jag driva och genomföra projekt inom de områden där affärssystemet ska utvecklas. Den här kombinationen av att fylla flera roller är mer vanligt i mindre IT-företag, men det är något som gör jobbet extra roligt.

Programmering är det verktyg som jag använder, men det är skapandet som är det centrala, det finurliga insamlandet av information åt en organisation och det användarvänliga sättet att presentera den för en användare. Det är som att bygga vad som helst, som ett hus, bara mer abstrakt. Du gör en plan, du får budgetera kring nytta och tidsåtgång innan du börjar. Sedan bygger du en stabil grund, bygger säkerhetsanordningar och fyller på med smarta detaljer. Du fixar designen så att det ser snyggt ut. Efteråt kan du titta på resultatet och känna att det här har du skapat. Kanske får du tillfälle att slå dig för bröstet och presentera bygget för kollegor och användare.

Det är inte tekniken i sig som fascinerar mig, utan byggandet, knepandet och knåpandet för att förverkliga en vision jag har. Min erfarenhet är att programmering och systembygge är så mycket mer kreativt än vad folk tror. Och det är något som jag gärna förmedlar till unga tjejer som tvekar inför en teknisk utbildning, och som tror att det säkert är trist fyrkantigt.