Det är klart att du ska välja teknik

Att jag blev ingenjör är mycket tack vare den syokonsulent som jag besökte för att få hjälp med mitt linjeval till gymnasiet. Hon var lyhörd och inkännande. Jag ville gå natur som alla mina vänner men berättade att jag gillar att jobba i verkstaden, utveckla, bygga och lösa problem. Vi pratade en stund, men inte jättelänge. Sen sa hon ganska bestämt att jag borde söka till teknikprogrammet.

Polletten trillade ner när jag började teknikprogrammet på ÅVA Gymnasium i Täby. Det var exakt det här jag ville syssla med. Jag valde design och produktutveckling som inriktning och det visade sig vara det som fångade mitt intresse mest. Än idag är jag tacksam för att hon pushade mig till att ta det steget trots att jag var rädd för att bli ensam tjej i klassen, vilket jag verkligen inte blev. Idag har jag en examen från Linköpings Universitet där jag studerade till just civilingenjör i design- och produktutveckling i fem år, med en master inom teknisk design.

Utbildningen var välbalanserad med teoretiska ämnen som varvades med praktiska. Ena stunden klurade vi på matematiska frågeställningar för att i nästa stund banka i verkstaden eller sitta och skissa koncept. För mig var produktutvecklingsdelen det roligaste. Under min studietid tillverkade jag bland annat en pall, ett durkslag och strumpor gjorda av den cellulosabaserade fibern Tencel, bara dessa tre inom mina kurser i träteknik. Antalet produkter jag utvecklat under min studietid kommer jag inte ens ihåg, men det är säkert minst ett 20-tal.

Det som jag kämpade mest med var matten. Men det är inget unikt för mig, ingenjörsmatten är svår och det är nödvändigt för att ditt tänk ska drillas. Något år innan jag började på universitetet skrevs där en mattetenta som endast 1 av 155 personer klarade. Det är alltså inte världens undergång att få underkänt, du är inte dålig eller illa lämpad bara för att du inte klarar allt direkt. Kämpa på, ta ansvar och strukturera upp din tid så kommer du att klara det.

Klimatet på universitetet var väldigt bra med goda förutsättningar för att jag som tjej skulle trivas på ingenjörsprogrammet. Det fanns bland annat tjejföreningar, det anordnades tjejkvällar och tjejfikor samt nätverksmingel och företagskvällar för tjejer. Vi fick ett otroligt stöd och ibland kändes det till och med som att man var mer privilegierad som tjej.

Många skräms nog av tanken att jobba inom industrin för att det är en mansdominerad bransch. Jag har jobbat tillsammans med lastbilschaufförer och servicetekniker där majoriteten var män. Någon enstaka gång fick jag höra det klassiska ”lilla gumman” och en nedvärderande ton för att jag är en ung tjej. Dessa män, ofta 50-60 år och uppåt, är inte vana vid/har svårt att acceptera kvinnor inom industrin eller teknikbranschen. Personligen jobbar jag också i viss uppförsbacke med mina 155 cm. Men jag har ett driv, pondus och kompetens för att sätta dem på plats. Ryt ifrån om du blir särbehandlad, många gånger backar de och tvingas inse att jobbet är lika mycket ditt som deras. De menar oftast inget illa utan är bara kvar i ett förlegat mindset.

Jag har precis påbörjat min anställning på Sigma Industry och jag märker redan av den fantastiska företagskulturen som finns här, och som är väldigt viktig för att jag ska trivas. Just nu letar vi efter uppdrag till mig. Drömjobbet är att arbeta med medicinskteknisk produktutveckling där jag får bidra till att göra livet enklare för dem som behöver det. Produkter ska vara genomtänkta och smarta. Det är så många gånger jag har stött på produkter där det är uppenbart att personen som står bakom inte har tänkt, utan ”bara gjort”. Jag vet inte om jag tänker annorlunda jämfört mot andra, men jag ser automatiskt utvecklingspotential och tycker det är kul att klura på hur man kan förbättra produkter i min omgivning. Sådan har jag varit ända sedan jag var liten.