Det bästa som kan hända är att det känns helt rätt

Ofta utgår man från det värsta som kan hända. Tänk om utbildningen inte passar mig, tänk om kurserna är svåra, tänk om ingenjörsyrket inte är något för mig. Till dig vill jag säga: våga prova! Om dina farhågor besannas så hoppar du bara av utbildningen, det är ju egentligen inte värre än så. Tänk istället på att det bästa som kan hända är att det känns helt rätt.

För mig var inte utbildningsvalet helt givet heller, men jag använde mig av uteslutningsmetoden för att hitta min väg framåt. Jag studerade naturvetenskapliga programmet på gymnasiet. Har haft rätt lätt i skolan, varit duktig på problemlösning och alltid tyckt att matematik var kul. Jag ville helt enkelt bygga vidare på det och då fastnade jag för ingenjörsutbildningen utan att egentligen ha någon bestämd tanke på exakt vad jag ville göra. Det är det som är så bra med ingenjörsutbildningen, man får en gedigen grund att stå på men utöver det kan man inrikta sig på lite vad som helst. Jag valde att inrikta mig på molekylär bioteknik och idag jobbar jag som konsult på Sigma Industry, med uppdrag på Fresenius Kabi i Uppsala som mjukvaruvaliderare.

Jag tror att många är oroliga för matematiken på universitet. När jag var yngre var jag tvungen att lösa matten på egen hand. Min mamma hade endast baskunskaper och min pappa var ofta på resande fot i yrket. Det gjorde mig självständig och orädd för att misslyckas, det är ju då man faktiskt lär sig. Till dig som är orolig över ingenjörsmatematiken kan jag bara säga att det aldrig är för sent att lära sig. Var lite envis som jag var. Försök att analysera och verkligen förstå problemet du har framför dig. Du kommer att komma till en punkt när du plötsligt inser att du förstår hur det fungerar. Ett konkret tips är att gå ett tekniskt basår för att utforska svårighetsgraden.

På min utbildning var vi ungefär hälften kvinnor och hälften män. Jag blev chockad över att det var så många tjejer, jag hade inte förväntat mig det. Klassen fungerade hur bra som helst och vi behandlade varandra på ett likartat sätt. Jag har aldrig upplevt att jag blivit sämre behandlad för att jag är en tjej. Det är nästan tvärtom, att det finns privilegier för tjejer. Syftet med det är såklart gott – det är viktigt att vi kvinnor trivs och känner oss sedda i mansdominerade utbildningar och arbetsplatser. För mig är det dock viktigt att jag blir respekterad för min kompetens, jag vill inte ha fördelar för att jag är kvinna, men jag vill bli behandlad och bedömd utifrån samma kriterier som en man. Det känner jag att jag blev på universitetet.

Jag upplever inte någon diskriminering på arbetsplatsen, däremot har jag uppmärksammat hur många kollegor oftare frågar en man med samma kompetens/befattning som jag har istället för att fråga mig. Tror inte att folk handlar medvetet, utan bara per automatik tänker att den manliga kollegan vet bättre. Vi behöver medvetandegöra detta beteende och få folk att reflektera över det. Jag älskar att förklara saker och sprida min kunskap vidare, så när detta händer markerar jag att jag också finns tillgänglig och kan svara på frågor. Det är viktigt att ta för sig och våga göra sin röst hörd.

Jag hade gärna sett fler kvinnor på ingenjörsutbildningar och i yrkeslivet. För att få fler unga tjejer att intressera sig för teknik, IT och programmering så behöver dessa ämnen introduceras långt tidigare i skolan, då vi kan anamma ny kunskap som bäst och således ha möjlighet att få upp ögonen för nya intressen. Killar får nog mycket ”gratis” eftersom de i större utsträckning ägnar tid åt teknik och IT på fritiden, men om dessa ämnen var obligatoriska i läroplanen hade det gett fler personer möjlighet att upptäcka dem.

Teknikens frammarsch avstannar inte precis, den accelererar. Därför måste vi få in fler folk, och för att få det bästa möjliga klimatet, samarbetet och kompetensutbytet på arbetsplatsen behöver vi fler tjejer i teknikbranschen.